Ars Poetica

Hej igen! Nu har det gått cirka fyra månader sedan senaste inlägget, dåligt, jag vet. Men jag har haft annat för mig och inte riktigt orkat engagera mig i bloggandet, jag har haft lite skrivkramp.
Tydligen har jag fortfarande det, så jag återkommer när jag har något att hetsa över.

Erå.

För ca. en månad sedan uppmärskammades det att var femte elev i årskurs nio ansåg att homosexualitet är en sjukdom genom en undersökning av Lärarnas Riksförbund och det var pojkarna som var mest intoleranta. Nyhetsinslaget handlade om yttrandefrihet men jag upptar just denna punkt därför att jag blev ganska upprörd.
Homosexualitet tolkas främst mellan män, bögar, i inslaget och där finns det kanske en förklaring till varför resultatet blev så som det blev. Flickorna var betydligt mer tolerant inställda men jag anser att det alltid finns en mindre rädsla hos alla när det gäller självuppfattningen och om det direkt hade handlat om kvinnors homosexualitet tror jag inte att de hade varit lika toleranta. Detta beror dels på just denna underliggande rädslan men också på att de faktiskt går i högstadiet, de är femton år och har många viktiga framtidsbeslut att göra och försöker skapa sig en socialt accepterad och även självaccepterande identitet.
Vad som gjorde mig mest upprörd var ett förslag till lösning. Förslaget var inte att man skulle diskutera detta utan att alla elever skulle läsa den nya diskriminationslagen och följa den. Ingen yttrandefrihet där inte, eleverna ska lära sig att mångfald och olikhet är normen och alla är lika värda.
Hur kan man bestämma något sådant, är inte detta ett kränkande av yttrandefriheten?
Det fanns även andra betydligt mer demokratiska och friare sätt att ta itu med detta som man kan läsa här

Något annat som kan kommenteras är ju då den borgerliga regeringen, vi har fått maktskifte i vårt härliga Sverige! Ärligt talat kan jag inte säga att jag märkt någon skillnad personligen.
Det var faktiskt första gången jag orkade ta mig igenom en valvaka och natten till den 17 september fylldes av symboliska drömmar för uppslitandet av den röda regeringen. Innerst inne är mitt blod inte blått.
Just då kändes det som att man kanske borde röstat på något "viktigare" än Piratpartiet men jag står fast vid mina principer och är försiktig av mig, varför rösta på något jag inte riktigt kan stå för pga. bristande kunskaper?
Det är roligt hur media uppmärksammar de blå via tv-licensfrågan. Själv tycker jag inte man ska betala tv-avgiften för för mig är public service REKLAMFRI tv och radio som skall informera och ge olika aspekter på saker och ting och vi vet ju alla hur opartiska SVT kan vara..
Jag föreslår däremot en avgift som skall hindra att man tar emot reklamsändningar eller åtminstone en lag som förhindrar tv-bolag att sända reklam från utlandet via satellit. I Sverige är såkallad barnreklam förbjuden, leksaker etc. men eftersom bolagen sänder via satellit från bl.a Storbrittanien har de möjlighet att ändå smyga in dem under programmens gång. Det tror jag skulle vara mer uppskattat än att behöva betala tv-avgift för att man har en mottagare.
Hur kontrollerade och propagandabombarderade skall vi bli egentligen? Det finns faktiskt gränser.

Just nu har jag inte mer att kommentera om, jag har sett många filmer och läst litegrann men eftersom jag håller på med min C-uppsats har det mesta av min tid upptagits till den.
Hörs sen när jag hittar något mer som får mig att haja till!

Jag är så dålig på att blogga, ber om ursäkt men ibland får verkligheten komma i första hand.
Inte för att det egentligen spelar någon roll för enligt Jan Guillou saknar bloggar betydelse så vitt han kan förstå. Den mannen sitter och säger att bloggar är ett onödigt medium som används till åsiktsventilering.
Men vad pysslar herrn själv med? Han skriver krönikor i Aftonbladet, av alla ställen. För det är ju en sådan stor skillnad? Självklart finns det många meningslösa bloggar men en man som benämner sig själv som expert och hävdar sig veta allt om det mesta kan man inte lyssna på. Mannen är en paradox i sig, uppskattar samhällsdebatten men går sedan och skriver halvdana böcker om deckare som bäst klassifieras som kiosklitteratur. Han gör mig så arg! Det enda Guilliou tillfört mig är informationen om att ordet oomkullrunkelig existerar.

"-De är en sorts insändare. Det finns en magi var det trycka ordet finns som ger det en betydelse. Jag är på jakt efter det som formar samhällsdebatten som har betydelse och kan ge återverkningar. Det finns för alldeles för många bloggar, de har ingen vikt."
Om herr Guillou inte får vara med så kan det ju inte vara bra, ungefär. Hans TRYCKTA krönikor som oftast bara är rent och skärt ordbajs väger mer än blogg, även om det skulle råka vara någon prisbelönt fysikers. Just det. Idag myntades begreppet Guillou Wars.
Läs hela intervjun på: http://www.n24.se/dynamiskt/reklam_media/did_13627667.asp

Utöver min extrema upprördhet över Guillou så har jag sett Roberto Benignis La tigre et la neve. En film om en poet som drömmer om sitt livs kärlek varje natt och till varje pris försöker vinna henne. De hamnar i Bagdad under kriget där hon blir svårt sjuk och han går igenom allt för att rädda henne. Hans uppfinningsrikedom sinar aldrig och även om det känns svårt så slutar han aldrig att hoppas. Det är en underbar kärlekshistoria och humorn är mestadels av den bittra samhällskritiska typen vilket i alla fall jag uppskattar.
Det var underbart att få sitta på Folkets Bio (som har mycket skönare sittplatser än de stora biograferna) och se denna film med endast tre personer till som åskådare. Jean Reno är med i den här filmen också som en arabisk poet och den rollen passar honom perfekt. Det enda jag kan klaga på var skärpan på bilden men det har ju inget med filmen att göra.
Se den gärna.

Klockan är 01:42 och världen väntar ännu på mig så jag tror jag ska sova, god natt.

Snart är det val, känner du dig redo? Har du bestämt vilket parti du ska rösta på?
Det har inte jag. Sanningen att säga så är jag inte särskilt insatt i svensk partipolitik, mest för att jag alltid sätter mig på tvären. I år har jag däremot intagit en mer liberal inställning, gått omkring i ett par valstugor och t.o.m kunnat diskutera politik med några vänner.
Anledningen till att jag oftast inte tar upp det ämnet är för att politik (såsom religion) är en hjärtefråga, alla har väldigt starka åsikter om hur saker ska se ut och hur de ska styras. Men ingen har några lösningar.
Det har inte jag heller. Därför håller jag oftast tyst om mina politiska åsikter.

Det skulle vara roligt att engagera sig i partipolitiken, kanske gå med i något av ungdomsförbunden. Jag är medlem i SSU sedan 6 år tillbaka pga. någon dum skolsak och har aldrig orkat säga upp mitt medlemsskap. Däremot tycker jag iaf att om jag inte har betalat EN enda avgift så kan de sluta sig till det själva. Icke! Jag får fortfarande hem Frihet, vilket inte gör så mycket. Det är intressant läsning.
Men sanningen är den att jag inte hittar något som jag brinner för. Det som har engagerat mig i år är FI:s uppkomst och Piratpartiet. FI eftersom de i stort sett har ganska sunda åsikter även om jag inte trivs med kvinnlig chauvinism och det är där de faller. Jag tycker INTE om när någon trycker ner någon annan vare sig det är "välförtjänt" eller inte. Öga för öga är så förlegat. Är vi inte demokratiska, diplomatiska och politiskt korrekta i allt annat?
Dessutom tycker inte jag att de har tänkt ut några lösningar heller. Självklart är det trevligt med lite nytt blod i riksdagen men om deras primära och största lösning är "att komma in i riksdagen" och inget mer så får det faktiskt vara.

Piratpartiet har dock lite mindre ambitioner och det är något som gör det mer intressant. Huvudsakligen går det ut på att information skall finnas tillgänglig för alla (minns några av er hackeruppståndelsen för ca 10-15 år sedan och "information wants to be free"?) och de vill komma in i riksdagen. Därifrån vill de jobba med det eller de partier som står närmast dem i fråga om fildelning osv. Det är ganska anspråkslöst och eftersom jag själv anser att "konsten är för folket" för att vara lite pretentiös och skaka om etablissemanget passar det mig alldeles perfekt! Jag tror jag precis lade min röst.
I kommunalvalet blir det Miljöpartiet tror jag. Miljöpartiet har jag märkt är väldigt stort bland ungdomar och det kan ju bero på deras profilering. Vänstern är ute! :-P
23:07:

Vet du att miljöpartiet i västerås har gått ihop med de allierade?

Jaha, då blev det väl vänstern i alla fall eftersom jag inte orkar se över mina valmöjligheter.

Nu över till kårväsendet!

"De som engagerar sig i Kåren är de som aldrig fick ligga, aldrig fick supa eller vara ute sent för sina föräldrar under tonåren" Det uttalandet fick jag för några dagar sedan.
Jag är inte själv så förtjust i det som numera är kårväsendet. Det känns som att allt går ut på att man ska dricka så mycket som möjligt och vara störst, bäst och vackrast. Vad är meningen med det?
Självklart finns det en annan sida av det hela men den ser man inte och allt färgas av intryck, tråkigt men sant. Förstår verkligen inte varför nollningsritualer går ut på dumma lekar som alltid alltid anspelar på sex och varför alkohol är ett grundläggande krav för gemenskap.
Självklart är det inte bara inom studentkåren det blir så men det är så framträdande att man får lite avsmak för det hela.
Och vad är grejen med overallerna?! Fula grälla färger med äckliga påsydda emblem som inte gör någon nytta. Gräsligt.
Främja hellre de bra sidorna av kåren, som t.ex tidningen och allt annat de faktiskt gör för studenter som man inte märker av eftersom det dåliga tar över bilden allt för mycket.
Varför är dessutom medlemsskapet obligatoriskt? Jag borde få välja om jag vill vara del av en organisation eller inte, precis som jag väljer om jag vill studera eller inte. Hur dumt är inte det att man inte får skriva tenta eller får ut sina poäng bara för att man inte vill vara med i kåren?
Jag tycker inte om saker som är obligatoriskt obligatoriska men jag antar att det är bra för någonting, tyvärr kommer jag inte på något positivt nu. Haha. Nåväl, det var väl allt för den här gången så får vi se vad som tas upp härnäst :)

Hej.

Egentligen är jag kanske inte den mest aktiva nedtecknaren av saker men ibland händer något som förtjänar att sparas i text.
Anledningen till att jag har startat upp den här bloggen är helt enkelt att en kär vän till mig tyckte det skulle vara roligt att veta vad jag tycker om böcker jag läser.
Men det kommer inte bara bli recensioner/refelektioner över lästa verk utan även mer dagboksaktigt.
Här kommer jag skriva vad jag tycker och tänker om allt från kaffe till religion.

Vem är då jag? Jo jag är en 20årig tjej som studerar litteraturvetenskap på C-nivå bl.a. Yttrandefrihet är något väldigt viktigt för mig och jag har väldigt starka åsikter om det mesta.
Hoppas att ni finner något roligt och läsvärt här.
Kommentera gärna.

Mer än så blir det inte idag men nästa post kommer antagligen handla om politik och kårväsendet. :)
MVH / R.